...är en av de lekar som vi brukar leka på morgonen. Finns det någon mer än jag som har en hund som är dödstrött på morgonen? Vissa dagar är så illa att jag får bära honom från sängen och ställa ner honom på golvet i hallen. Där lägger han sig och somnar om medan jag tar på mig skorna. Ibland är han helt lealös och jag blir nästan orolig för att han har dött.

Jag öppnade min mejl nu på eftermiddagen. Där hittade jag ett antal mejl från mina FB vänner. De har hamnat efter med läsningen av min blogg och vill att jag kopplar tillbaka bloggen till FB. Jag har bestämt mig för att göra det. Varför göra det omständigt för er bara för att jag Facebookstrejkar ;) Nu finns min blogg där men jag kommer inte tillbaka ännu på ett tag. Jag njuter av friheten. Första dagen var tuff men nu känns det skönt att inte veta allt som händer där ute.

Det är helt otroligt vad tiden går fort när jag är i stallet. Har precis spenderat fyra av dygnets timmar där utan att ens rida. Parkeringen hann byta bilar flera gånger om och alla hann göra sina sysslor samt rida sina hästar innan jag ens kommit till själva pysslet. Mina timmar bara försvinner på något sätt. Jag tror minsann att det beror på att jag pratar med alla..precis alla. Det är det bästa med stallet där jag är. Alla är supertrevliga och alla är så omtänksamma och frågar hur det är med Cielo. De gör det varje dag. Det är otroligt uppskattat. Tänk vad lite det egentligen behövs för att skapa en underbar stämning bland alla dessa stalltjejer.

Cielos i sin box :)

Jag har putsat Cielo idag. Han såg ruggig ut när jag kom till stallet och jag trodde nästan att det var någonting fel på honom. Skyndade mig att langa upp termometern ur fickan. Jo, du läste rätt. Jag är som en scout, jag är alltid redo. Stackars häst, han tror snart att den där termometern flyttat in i rumpan på honom :/ Allt var normalt och det var bara en ordentlig ryckt som behövdes. Han släpper massor av päls och när jag groomat i nästan en timme så var han blänkande ren. Det var däremot inte jag :S

När jag skulle hänga upp höpåsen så ville Cielo vara snäll och hjälpa till. Jag försökte att säga snällt men bestämt att jag inte behövde någon hjälp. Då blev han tjurig och nöp mig rätt i bröstvårtan. Det kändes, speciellt eftersom det var i mitt onda bröst. Jäkla häst. Jag kom inte ens för mig att säga till honom, jag bara stod där och försökte samla mig för att titta om bröstet satt kvar :) När han hörde mig kvida av smärta och hålla mig över bröstet samtidigt som jag försökte andas så blev han väldigt ställd. Han lade sin lilla mule mot min kind och försökte be om förlåtelse. När jag fått smärtan under kontroll så nonchalerade jag honom. Han var riktigt ångerfull och stod snällt och tittade på när jag ännu en gång försökte att hänga upp höpåsen.

Innan jag åkte hem så tog jag en promenad med Nemo. Han fick springa runt på ängarna och var superlycklig.

Nu ska jag dra i mig min egenhändigt komponerade jordgubbssmoothie kasta och mig in i duschen.

Hade planer på att hinna jobba lite nu på kvällskvisten. Har massor som jag skulle behöva få undan för att få en mer dräglig vardag. Samtidigt är jag otroligt målarsugen men jag tror tyvärr att duken får fortsätta vara vit även denna kväll, känns som att jag aldrig hinner släppa loss kreativiteten. Känner att jag skulle behöva det just nu. Har så många måsten och sådant får mig att känna lite panik :/ Jag är en wild spirit, en sådan tycker inte om att vara bunden.

Kom precis innanför dörren. Har tagit en lång men kall promenad med Nemo. Den kändes riktigt uppfriskande. Jag vaknade tidigt även denna morgon. Halv fyra närmare bestämt. Har varit som i dvala hela dagen. Nu känner jag mig däremot väldigt pigg. Drömmer mycket på nätterna och vaknar av att det händer någonting jobbigt i drömmen, sedan kan jag inte somna om. Det är riktigt drygt. Jag trampade runt här hemma. Tog tag i den disk jag fick över efter att jag bakat lite i går kväll. Tänkte åka ut till stallet men jag bestämde mig i sista minuten för att inte åka och väcka upp häststackaren bara för att inte jag kan sova. Skulle ändå börja jobba klockan sju. Timmarna riktigt kröp fram. Plockade med tvätten som jag inte orkade ta tag i i går. Det är ganska bra att inte behöva så många sovtimmar, då hinner man med så mycket annat. När jag insåg att jag bara sovit fyra timmar totalt så blev jag trött men när jag väl kom till jobbet så kändes det som att jag kommit in i andra andningen. Runt åtta var jag dock vrålhungrig eftersom jag ätit frukost så himla tidigt :/

Kom hem strax efter tre och åkte iväg till stallet på en gång. Cielo ville bara mysa idag. Han hjälpte mig att mocka. Eller han hade nästan panik över allt ätbart som jag skottade in i kärran. Han förstår inte riktigt varför jag stjäl hans mat hela tiden. Han tycker att jag är allt bra konstig. Han tittar på mig när han i vild förtvivlan tuggar från halmen i kärran, precis som att han tycker att jag kan skaffa mig egen mat. Dumma människa. Det gör ingenting om det är lite bajs i maten, det knuffar man bara bort :) Då blir käket som nytt igen. Fatta!

När jag åkte från stallet så mötte jag min gamla bil. Passaten. Jag vinkar alltid till honom när vi träffas, det händer ganska ofta. Vill inte att han ska tro att jag dissat honom bara för att han var för svag för att orka dra min gigantiska hästtransport. Tjejen som kör honom hälsar lika förvirrat åt mig varje gång. Så känner du någon som har en Passat, min gamla JAM så kan du tala om för henne att det är supertrevligt att hon hälsar men att det är egentligen till bilen jag vinkar. Det är så roligt att se honom, han är trots allt någon som jag brukade känna. När jag kom i rondellen vid Hemköp så stod det en Maverick och skulle svänga ut. Mavericken är inte alltför vanlig och jag blir ofta lite till mig när jag ser någon som har en sådan bil. Jag vinkade till den killen också. Han vinkade tillbaka och det var mig en riktigt lyckträff. Han var supersnygg! Jag har ännu en gång fått det bekräftat, det är bara snygga människor som kör Ford Maverick. Har sett fem Maverickar sedan i somras och alla har varit styrda av snygga tjejer och killar. Det är någonting speciellt med Ford Maverick. Sådan bil, sådan ägare ;) Jag har helt rätt bil. Ödmjuk, nä inte alls. Men jag talar sanning.

När jag parkerade bilen och öppnade dörren så tappade jag bilnyckeln på backen. Jag böjde mig ner för att plocka upp den. Då gick det upp för mig vilken lerig bil jag har. Förstår inte hur det kunde bli så här, jag tvättade den för typ två veckor sedan. Det syns inte ens att den är svart. Först fasade jag över hur hemskt det var men sedan såg jag det från den ljusa sidan och förklarade för Nemo att en jeep ska vara lerig. Det är först då det är en riktig jeep. Nemo höll med. Han är så klok.

Den enda rena fläcken på hela bilen är en liten del av fotsteget, har dragit byxbenet i leran några gånger så det kommit fram lite krom ;)

Jag vaknade fem i morse. Drömde att någon viskade i örat på mig att Cielo var dålig. Jag studsade upp ur sängen och när jag sakta började att vakna till liv så insåg jag att allt bara var en dröm. Släpade mig tillbaka till sängen och drog täcket över huvudet. Kunde inte somna. Klockan tickade och när den var sju så började mina ögonlock att kännas tunga. Sov i 45 minuter och steg sedan upp. Tog en promenad med Nemo. När jag nästan var hemma så ringde telefonen. Det var Heidi, som äger stallet. Jag fick en klump i halsen och skyndade mig att svara. Hon ville bara kolla med mig om jag ville släppa Cielo i ridhuset. Hon har en av sina unghästar på boxvila och hon tänkte att de kunde leka lite. Så klart ville vi det, så jag bestämde att Cielo skulle få komma ut och leka med en kompis på förmiddagen. Skyndade mig ut till stallet och vi släppte in dem i ridhuset. Cielo visade vilken tuffing han är. Han började med att föltugga sedan tog han kommandot. Han är inte orolig av sig den lilla busen :)

Ställde honom i en utebox medan jag mockade. Han stod snällt och väntade på att jag skulle bli klar. Jag mockade grundligt. Han har en stor box och kissar där det passar bäst. Lite överallt med andra ord. Jag fyllde höpåsen och hängde upp den. Hämtade hösilage och gjorde iordning stallet. Sopade och putsade. Knöt fast ett grimskaft i boxen och gick för att hämta Cielo. När han kom in i boxen var lunchen på plats. Knäppte fast grimskaftet och började att rengöra hans hål i hoven. Det ser riktigt bra ut och det verkar inte komma ut något mer var. Rengjorde såren på benen och han stod helt stilla hela tiden. Knäppte loss honom och lät honom äta i fred.

Åkte hem för att ta tag i hushållet. Började att göra storkok med mat. Fixade matlåda efter matlåda och kände en otrolig inspiration. Inspirationen tog dock slut när jag såg hur mycket disk jag lyckats fixa. Puh. Men det är riktigt bra terapi att diska. Den ilska och frustration jag känt över det jag kommit till insikt med under förmiddagen kändes plötsligt så avlägsen. Jag kände mig lättad. Nu kan jag äntligen släppa. Det sägs att det sista som överger en är hoppet och jag har haft en speciell plats i mitt hjärta för denna person. Nu känner jag mig fri. Jag kan nu bara se att det inte kan bli annat än bättre för min egen del. Det är en härlig känsla att inse att livet kommer ta en ny vändning och jag har alla vägar öppna. Jag kan helt själv...helt på egen hand, välja vilken väg jag ska gå. Jag är fri som en fågel och känner mig lyckligare än vad jag gjort på flera månader. Jag är lustig på det sättet. När jag väl bestämmer mig för någonting så blir det så enkelt. Jag har en stark vilja ;)

När jag på kvällen kom tillbaka till stallet så hade jag Nemo med mig. Han hängde mig i hälarna och vart jag än gick så hängde han på. Han hjälpte till att mocka. Det gjorde även Cielo. Han plockade ut allt som jag lade i skottkärran. Det tar evigheter att mocka då. Fyllde på nytt hö i höpåsen och fixade med såren. Borstade och kratsade hovarna. Älskar att vara i stallet på kvällen. Det är alltid så lugnt och tyst. Jag börjar fundera på om jag inte trots allt ska ta mitt pick och pack och åka norrut. Ta med mig Cielo och för ett tag bo på morfars gård, eller mormors är det väl nu när morfar inte längre är i livet. Kunna gå ut i stallet närhelst det passar mig. Bara kunna gå förbi och stryka lite på min häst när jag passerar. Det finns fördelar och nackdelar med att bo här och där. Jag trivs otroligt bra på Näs och jag älskar att bo här i Västerås. Kan dock trots att jag har så många vänner ibland känna mig väldigt ensam. Det har inte någonting med människorna att göra. Det är mitt hjärta som då och då åker hem på semester till de norra delarna :) Det flyger iväg över fjällen och landar vid kusten. Mitt hjärta får chansen att bländas av den vita snön som så effektivt reflekterar solljuset. Det blir varmt och kommer sedan tillbaka till mig så jag ska slippa känna mig ensam. Jag får alltid så här när jag finner mig själv i en personlig kris. Då får jag antingen hemlängtan eller så vill jag bara dra iväg någonstans långt härifrån. Pratade med min kompis Roger idag. Han får mig alltid på bra humör. Vi har känt varandra i evigheter och ibland känns det som att han vet att jag bara behöver höra hans röst. Jag behöver inte säga det och vi behöver inte prata om djupare frågor, det är liksom bara skönt att höra en bekant röst. En röst hemifrån men som ändå finns bara en timme bort. Nu har jag babblat nog. Nu ska ni få ha en trevlig kväll :)

Jag har nu raderat Facebook-appen på min mobil. Facebook innehåller alldeles för mycket information som jag inte vill eller orkar ta del av just nu. Jag har därför bestämt mig för att logga ut på obestämd tid. Jag kommer inte heller att ha min blogg kopplad till Facebook. Det innebär att du måste besöka bloggen för att ta del av mina inlägg eftersom de inte publiceras på FB. Vill du ha kontakt med mig så får du ringa, mejla eller lämna en kommentar här i bloggen. Bloggen kommer att fortsätta som vanligt, det är bara FB jag kommer stänga ner.

Jag har den senaste tiden fått kommentarer här i bloggen om att jag inte bjuder in mitt "privatliv" här. Jag kan nu säga så mycket som att jag just nu är ledsen, oerhört ledsen. Jag har ont i hjärtat. Jag har tagit min systers kloka ord till mig och tänker inte vara så snäll längre. Jag låter mig lätt utnyttjas av folk för att jag alltid ställer upp och jag finns alltid till hands när de behöver någon. Från och med nu ska jag börja säga nej, jag ska tänka på mig själv.

Jag kastar ut det sista av dig som finns kvar i mitt liv, jag kunde dö för dig, nu är du död för mig./Norlie & KKV. 

Det känns bra. Nu har jag bestämt mig för att gå vidare. Resten av dagen ska jag bara måla och jobba för att samla energi inför kommande arbetsvecka.

I'm not that fragile
I'm not gonna break
Love's so over rated

I'm not gonna need not gonna need
Not gonna need you if I fall
So why am I crying
I'm not gonna miss not gonna miss
Not gonna miss you not at all
So what am I doing here on the floor crying

I don't need your love notes to cheer me up
I can live without that kind of stuff
You don't have to wake me with a kiss every day
and I'm tired of roses anyway

I'm not that fragile
I'm not gonna break
love's so over rated

/Molly Sandén

1. Innan du börjar bör du vara medveten om att gräva i sandlådan kräver en viss teknik (som inte alla besitter).

2. Om du använder andra tillhyggen än ett par vältrimmade framben så fuskar du.

3. Håll fokus på uppgiften.

3. Du måste tänka på att inte andas samtidigt som du gräver. Då kommer du få in sand i näsan.

4. Det är viktigt att sluta gräva i tid. Med det menar jag att man gräver så långt kroppen tillåter. Om man ramlar ner i hålet så är hålet för djupt. Hålen man gräver i en sandlåda är inte till för att fånga vilda djur i.

5. Viktigast av allt är att låta sanden sprätta vilt omkring sig. Man ska absolut inte bry sig det minsta om vem de små sandkornen träffar. De som är runt omkring får visa hänsyn och flytta på sig.

Ha en toppendag i sandlådan i morgon mina små människovänner!

  /Nemo alias Prince William

Jag kände mig arg, förbannad och korkad idag när jag skulle kliva in i duschen efter att jag varit till stallet. Jag är helt blåslagen. Mina armar är blå, benen är täckta av blåmärken, har till och med blåmärken på händerna. Det har med andra ord inte gått så bra för mig att byta bandage på min häst. Var lite bitter eftersom jag var sugen på att åka iväg och simma. Det går inte att visa sig i badkläder så här, folk kommer ju tro att jag blivit misshandlad.

Jag svor åt mig själv. Tjurigare blev jag när jag plötsligt insåg hur mycket pengar det gått för mig denna vecka. Jag började att dumförklara mig själv för att jag låtit mig själv sugas tillbaka in i hästkarusellen igen. Jag har aldrig haft en häst som inte kostat mig massor av pengar i veterinärkostnader, hur jag ens kunde tänka mig att det skulle bli annorlunda denna gång. Även om försäkringen täcker det mesta så känns det denna gång helt sjukt. Jag har nyttjat 19000 kr på en försäkring som jag inte ens hunnit börja betala ännu. Jag har dessutom ytterligare en räkning på väg från det att distriktsveterinären var ut på fredagkvällen förra veckan. Jag har lagt ut 700 kr på att hyra en transport som jag egentligen har, bara att den står i fel del av landet. Jag har idag stått och tankat min bil för andra gången denna vecka. Jag var tvungen att fylla på stallapoteket och vips så försvann det 450 kr bara så där. Kände att jag under några timmar här på eftermiddagen gick och ondade mig över min dumhet. När kvällen närmade sig och det blev dags att åka till stallet för att byta bandage så drog jag en djup suck och gav mig iväg.

När jag klev in i stallet så såg jag honom, min älskade Cielo. Han såg så glad ut och jag förstod att han väntat på mig. Jag öppnade boxdörren och han lade sin mule i min hand. Jag kliade honom i pannan. Vi bara gosade. Tog ut honom och tog bort bandaget. Han stod helt stilla. Rengjorde och fixade. Han stod fortfarande helt stilla. Fixade bomull in i hålet i hoven och drog på nytt bandage. Han stod helt stilla. Jag pratade och berömde honom. Passade på att borsta honom så han skulle veta att jag uppskattade att han stått så snällt. Rengjorde såren på benen och passade på att mocka. Ställde tillbaka honom i boxen och gick för att hämta hö. Hängde upp höpåsen och ställde iordning all mat. När jag skulle gå så tittade han på mig med ledsna ögon och jag kunde inte låta bli att öppna dörren, kasta av mig vantarna och bara mysa. Vi goades precis hur länge som helst. Jag älskar verkligen min lilla häst. Allt det bittra och ledsna bara försvann. Jag insåg att det bara är pengar. Jag kanske är blåslagen och fattig men jag har ett rikt liv. Och det är Cielo som fyller min dag. Han är allt gott i min värld. Han är trots allt det första jag tänker på när jag öppnar mina ögon på morgonen och han är det sista jag tänker på innan jag stänger mina ögon på kvällen. Det måste betyda någonting.

Jag stängde boxdörren och den lilla mulen kom mot gallret som den alltid gör. Han vill alltid ha en puss på den lilla mulen innan jag lämnar stallet. Han började med det när han stod på Strömsholm och nu gör han det varje gång jag ska lämna honom. Det är nog ett sätt att säga "hej då, vi ses snart" :)

Aj, aj i benet. Tur att mamma fixar och tvättar hela tiden.