Jag vill tipsa om en länk som lyfter en liten del av min vardag. Det är även värt att läsa igenom de kommentarer som är skrivna till inlägget.

http://johankant.wordpress.com/2012/03/10/en-lararskildring/

Det har varit många olika undersökningar för Cielo idag. De har gett ett resultat och jag har nu äntligen fått reda på vad det är som plågar min lilla häst. Han hade en ordentlig hovböld. Den gjorde ordentligt ont och jag känner mig lättad att det "bara" var det. Den är nu tömd och när jag kom ut för att hälsa på honom på eftermiddagen så var han pigg och glad igen. Han var dessutom riktigt glad att träffa mig. När jag kom in i stallet och sa till sköterskan att jag ska hälsa på min Cielo så gnäggade han från sin box. Han visste att hans mamma var där. Han luktade mig i håret och satte mulen mot min kind. Jag såg att han kunde stå på hoven. Det kändes otroligt skönt! Jag borstade och pysslade med honom. Han är världens mysigaste häst och det kändes lite lättare att lämna honom när jag skulle gå. Jag viskade till honom att jag kommer och hämtar honom i morgon eftermiddag. Det känns bra att få hem honom. Nu hoppas jag på en snabb återhämtning så han kan få träffa sina kompisar igen. Jag tror han saknar dem.

Vilken helg det blev. Går hela tiden runt och känner mig lite olycklig i hjärtat. Ringde till kliniken nu på kvällskvisten. De är så trevliga hela tiden och förstår min oro. Hon som jobbade nu på kvällen gick till Cielo när jag ringde. Hon sa till honom att hans mamma vill prata med honom. Han blåste i luren och jag kunde inte låta bli att le. Han tycker nog att jag är galen som dumpat honom dit.

Cielo får fortfarande gott om smärtstillande och läget är oförändrat. Han kan ställa ner benet men går på tå. Han har hög temp men inte feber. Den pendlar mellan 38,0 och 38,3 och han spenderar en hel del av sin dag med att sova. I morgon är det dags för ultraljud och hovslagaren kommer för att söka efter en eventuell hovböld.

Även tjejen som jobbade nu gav Cielo gott om beröm för hur snäll och modig han är. Han är så tuff min vän.

Jag har bokat en hästtransport och hoppas verkligen på att få hämta hem min baby i morgon. Jag har löst allt utom lasthjälpen. Eftersom jag måste hämta honom på eftermiddagen så jobbar alla. Även om han går snällt in och står stilla så känns det lite tidigt för att släppa honom och springa runt för att själv stänga luckan :S Ja, ja. Det löser sig nog. Det känns just nu som ett väldigt litet problem.

       Sov gott och krama om ditt djur ordentligt.

Var ut och hälsade på Cielo idag. Han var pigg och glad. Han var fullproppad med smärtstillande och kunde nu stå på benet, allt som kan hjälpa honom är välkommet. Han hade fortfarande jobbigt med att vända på sig och att gå. Djursjukvårdaren som jobbade passade på att tala om vilken snäll och trevlig fölunge jag har. Hon konstaterade att han är lite petig med maten. Jag log för mig själv och sa att det låter precis som min Cielo. Han äter inte vad som helst. Man kan inte fjäska för honom genom att mata honom med det ena och det andra. Han äter inte morötter, inte äpplen heller och hästgodis är äckligt. Havre är ingen höjdare, pellets smakar skumt och müsli är inte heller någon direkt favorit. Han gillar däremot hösilage. Det kan han äta precis hur mycket som helst av, för det är supergott! På Strömsholm erbjuder de torrhö och det är inte alls lika gott. Krubban var full med müsli och jag såg att han gallrat ut godbitarna. Men vad gör man?

När det var dags för mig att gå så tittade han på mig med sina snälla ögon och gnäggade. Jag lovade att jag kommer och hämtar hem honom i morgon. Medan jag jobbar så kommer han att göra ett ultraljud för att se att mjukdelarna är intakta. Sedan kommer hovslagaren för att titta så han inte har en djupare hovböld. Hoppas att veterinären ringer och ger en rapport redan idag så jag vet läget inför morgondagen. Hon sa i går att hon skulle höra av sig när hon hade möjlighet.

Jag fick ett telefonsamtal från stallet i går eftermiddag. Cielo mådde inte bra. Det knöt sig i magen och när jag äntligen kom ut till honom så stod han på tre ben. Han ville inte använda sitt högra bakben. Jag tog in honom i stallet för att ta en närmare titt på vad som kunde vara galet. Visiterade honom och kratsade ur hoven. Kunde inte hitta någonting skumt förutom att han kändes lite gallig i knät. Ställde in honom i en box och tog tempen. Han hade 38,8. Gick iväg för att hämta ryktborstarna i det andra stallet och när jag kom tillbaka så låg han och sov. Ringde veterinären och vi bestämde att hon skulle komma ut och titta på honom. Eftersom hon precis var på väg ut på ett akutfall så fick vi vänta lite. Men det gjorde ingenting. Cielo var trött och behövde sova.

När veterinären äntligen kom så var han rejält svullen i bakknät. Han ville fortfarande inte stödja på benet och att han var halt kunde ingen av oss undgå att se. Hon gick igenom hoven men hittade ingenting avvikande. Hon såg också att det var någonting galet med knät. Hon tempade honom och denna gång visade den 39,1. Han fick penicillin och smärtstillande. Eftersom klockan var nästan elva så bestämde hon att det inte var någon idé att åka in till Strömsholm för att spola leden. Vi skulle höras av på förmiddagen idag i stället, när jag hunnit ut till honom för att se hur han mådde. Han var inte bättre men tempen hade gått ner igen. Jag ringde och självklart så fick vi åka iväg. Jag fixade en hästtransport eftersom min står hemma i Norrland (där gör den inte någon nytta).

Milla hjälpte mig och vi gjorde snabbt iordning Cielo. Veterinären ringde Strömsholm och förberedde dem på att vi var på väg in. Cielo är precis lika cool som Dorado. Han gick snällt in i transporten trots att han fick fundera en minut eller två på hur han skulle klara av att lyfta upp det onda benet på rampen. Han följde snällt bakom mig och till hans stora glädje så hade jag laddat med hö till honom. Han började genast att äta. Milla stängde igen luckan och han brydde sig inte alls. Vi åkte iväg och det tog minst 40 minuter att åka ut till Strömsholm. Jag fick köra jätteförsiktigt eftersom han inte ville stödja på bakbenet. Cielo stod som ett tänt ljus och tuggade på sitt hö.

Vi lastade ur och väl inne på kliniken så hörde jag en välkänd röst som säger:

-Men hej! Har du äntligen köpt dig en ny häst.

Jag log och sa:

- Ja, jag har gjort det. Men jag gjorde det bara för att få åka hit, för det är ju så trevligt här.

(Tänkte för mig själv; speciellt på lördagar, för då det är halva priset på allt   )

Det var den tjejen som alltid jobbade när jag var in med Dorado. Hon gillade honom eftersom han alltid stod så lugnt och snällt. Han var en sådan som man kunde vända upp och ner på utan att han tyckte att det var konstigt. Cielo fick massor av beröm för att han var så snäll. Jag var stolt, han kan minsann uppföra sig min modiga lilla häst.

De började med att titta igenom honom och sedan var det dags för invägning. Han fick ihop 286 kilo. Liten kille ;) Efter det startades alla procedurerna. Han fick sin första fylla och massor av sprutor i hovar och leder. De tömde ut ledvätska. Den såg normal ut. De bedövade honom men utan resultat. Han ville fortfarande inte ställa ner hoven och var fortfarande lika halt. De gav honom mer sedering och han fick komma in på röntgen. De tog plåt efter plåt på hans onda knä. De var inte säkra men av vad de kunde se idag så verkar leden ok. Puh.

Milla och jag gick iväg och fikade medan veterinärerna granskade plåtarna. När vi kom tillbaka hade de tagit ytterligare plåtar på det friska benet för att kunna jämföra. Jag fick lämna honom där. De ville ha kvar honom några dagar för ytterligare undersökningar samt för att han honom under observation. I morgon skulle jag få komma och hälsa på. Det var superjobbigt att lämna honom där och jag hoppas att jag får hämta honom på måndag. Han var så full när jag gick så han hade inte riktigt koll. Men jag vet att han nu får den bästa vården. Det är jobbigt att inte ha stenkoll och att inte själv stå för det yttersta ansvaret hela tiden. Jag skrev på papprena och kände verkligen att jag inte ville skiljas från min lilla häst. Bara längtar till i morgon. Jag måste dock tillägga att jag är otroligt stolt och glad i min häst. Honom behöver man inte skämmas för. Han vet hur man uppför sig. Han är lugn, stabil och finner sig i det mesta.

                  Sov gott mina vänner.

Idag kändes det som att jag bara ville krama min lilla Cielo. När jag kom ut till honom så verkade det som att det var hans plan också. Vi bara goades och hade det oförskämt bra. Jag hade riktig skallebank men det kändes lite bättre när jag kände den lilla mulen mot min kind. Han goades med min mössa, luvan i jackan, kinderna och håret. Han luktade och tryckte med mulen på mig. Jag pussade honom på mulen flera gånger och han tyckte att det var lite läskigt. Varje gång jag gjorde det så ryckte han till men hur det är var så kom han snabbt tillbaka för mer.

En av de andra hästarna passade även han på att få sig en mysstund. Han lämnade inte min sida och bara njöt av att bli klappad, kliad och pussad på. Cielo tyckte att det var ok även om jag såg att han helst ville ha mig för sig själv. Han backade, försökte gå undan, trycka sig mot mig men den myssjuka ynglingen hängde på.

När jag var på väg hem så kom jag på att jag inte har någonstans bråttom så jag tog en promenad ner till stora ridhuset för att titta på när de andra red. Å, vad det kändes i ridtarmen. Blev otroligt sugen på att rida. Vissa nätter brukar jag drömma om att jag sitter på Dorado. Den känslan är obeskrivbar :) När jag stod där på läktaren så kände jag i hela kroppen hur det känns att sitta där. Jag vet dock att det inte blir någonting av att rida på ett tag. Har ont i mitt ena bröst igen. Det bara kom tidigare under veckan när jag stod och klämde på hästgrejorna på CityGross. Men det är ingen fara, det går snart över. Är förmodligen bara "växtvärk" ;)

Vilket kallt och blåsigt skitväder det är idag. Jag har frusit hela dagen. Åkte ut till stallet direkt efter jobbet. Tog ut Cielo ur hagen och matade i honom lite müsli och B-vitaminer. När han nästan ätit klart så kommer det en höpåse och blåser. Den kommer i en himla fart och Cielo blir rädd. Han vänder sig om men jag lyckas rycka tag i honom. Påsen passerar och blåser in i hagen. Den tar i en av de andra hästarna. Han reser sig och slår den ena framhoven i en av de övre trådarna. Cielo kryper ihop och vill bara tillbaka in i hagen. Han är nu helt säker på att påsen kommer att äta upp honom. Jag försöker hålla honom samtidigt som jag försöker få fast höpåsen. Det är lönlöst. Jag förstår att jag aldrig kommer att orka hålla Cielo. Han ser dessutom glipan i staketet och har redan huvudet inne i hagen. Jag släpper och han lyckas ta sig in.

Jag står där med tre uttöjda handtag i handen och försöker att driva bort flocken från grinden. Jag lyckas. De lugnar sig snabbt. Jag gör en provisorisk lösning på grinden, tar fast påsen och trycker fast den under min ryktpåse. Går in i hagen för att titta till hästen som reste sig. Han är hel och lugn. Går fram till Cielo. Tar fast honom i grimskaftet och leder honom tillbaka till grinden. Vill inte att han ska vara rädd. Han är modig oh kommer med mig. Duktiga Cielo. Blåsten har dock lyckats få tag i påsen och den har lirkat sig loss. Såklart kommer den mot oss igen. Cielo tycker att det är bättre att fly än illa fäkta. Jag får lov att släppa honom ännu en gång. Han och flocken står tätt tillsammans när jag kommer för att hämta honom...igen. Jag har denna gång tryckt ner höpåsen i min ryktväska. Cielo kommer snällt fram. Nyfiken och inte riktigt säker på om han egentligen ska vara rädd. Han kommer med mig upp till grinden. Vi står där och jag berömmer honom. Tar av grimman och han går iväg för att äta.

Mitt uppdrag blir då att försöka ta reda på hur jag ska få lagat grinden. Återlämnar höpåsen till sin ägare och haffar Anne. Hon hjälper mig att få tag på isolatorer och handtag. Jag får även låna hennes morfar. Han hjälper mig att fixa grinden. Ser att det inte är så farligt när jag väl tar mig en närmare titt. Det var bara tre av de fyra handtagen som fått stryk. Trådarna, stolparna och allt annat är helt. Det var skönt. Det var tur att det är ljust så länge på kvällarna nu och att jag fick så trevligt sällskap till att hjälpa mig där ute i snålblåsten.

Väl hemma igen så står polisens hundpatrull utanför huset. Jag lämnar hästkläderna i källaren och beger mig till min lägenhet. När jag öppnar dörren till trapphuset så står lilla Nemo öga mot öga med en stor schäfer. Han försöker att  skälla. Det skulle han inte gjort. För schäfern skäller då tillbaka. Nemo vänder på klacken och jag stänger dörren. Bestämde mig snabbt för att gå en annan väg.

Nu är jag dock hemma. Är helt färdig. Ska kolla på "The big bang theory". Idag är det dessutom dubbelavsnitt av "Grey's". Tänkte försöka hinna jobba lite, får se om jag ids ;) Känns som att jag haft nog med äventyr denna kväll.

“Friendship," said Christopher Robin, "is a very comforting thing to have.”

Det finns ingenting som gör mig så varm i hjärtat som min lilla ponny. Jag har haft en tuff dag idag och när jag och Nemo närmade oss hagen så ropade jag på Cielo. Han tittade upp och kom gående mot grinden. Mitt hjärta klappade hårt och jag kände mig som den lyckligaste i hela världen. Klev in i hagen och vi bara stod där...och goades. Jag klappade honom, strök den tjocka vinterpälsen och han tryckte ner sin lilla mule i luvan på min tjocka jacka. Jag tog fram en borste ur fickan och stod där, mitt i hingstflocken och borstade lilla Cielo. De andra hästarna fick också var sin mysstund. Cielo tyckte dock inte att det var helt ok. Han ville ha sin mamma för sig själv :) 

Tänk vad bra min dag blev helt plötsligt. Det är detta som kallas kärlek. Jag ville inte lämna honom när det var dags att åka hem igen.

 “We'll be Friends Forever, won't we, Pooh?' asked Piglet.
Even longer,' Pooh answered.”