Jag hade helt missat min inbjudan till denna brakfest. Det var tur att jag råkade kliva in mitt i festligheterna. Cielo var less på festen och ville bara att jag skulle stänga av vattnet som stod som en fontän över hans box. Det var ett himla städande efter den fest som ungdomarna ordnat. Haha! Skämt och sido. När jag klev in i stallet på eftermiddagen så hade en koppling till handfatet utanför Cielos box släppt. Vattnet sprutade åt alla håll. Jag kastade mig mot kranen i hopp om att lyckas lokalisera problemet. Min fleecetröja riktigt sög åt sig allt vatten. Mössan, handskarna och byxorna, allt var dyngsurt och klibbade fast mot kroppen. Härlig start på min stallkväll. Fick börja fixa tag på någon som kunde tala om vart jag skulle stänga av vattnet för att sedan få hjälp med att åtgärda läckaget :) Det finns inte en tråkig stund i stallet.

När jag äntligen fått hjälp så började jag att mocka Cielos box. Jisses, vad det var blött. Cielo var supernöjd över att det inte sprutade vatten. Jag kan nu se att han inte är vattenrädd i alla fall :) Det ä positivt. Vet inte vad som ska kunna tänkas skrämma denna lilla häst. Han är riktigt cool. Som vanligt så hade tiden sprungit iväg medan jag var i stallet. Otroligt vad tiden kan gå fort. Någonting positivt med mina långa kvällar i stallet är att både byxorna och tröjan hann torka innan jag ens kommit hem :) Idag var det denna incident som fångade min uppmärksamhet. I går behövdes en lös sko slås fast (inte på min häst), tidigare var det ett staket som behövde lagas. Känner mig lite som en stalltomte. Jag fyller verkligen en funktion :)

I morgon är det lördag och Cielo ska äntligen få komma ut i hagen. Han ska gå tillsammans med en av de andra hingstpojkarna. Vi släppte dem i ridhuset förra helgen och det gick bra. Nu hoppas jag bara att bandaget håller så han inte får massor av skit i hålet :(

Kvällens underhållning; kast med höpåse.

...och jag tvekade inte en enda sekund. Det var Liza som undrade om jag kunde hjälpa henne med hennes häst i några dagar. Det kändes som en självklarhet. Det ska bli skönt att få tillbringa några timmar på hästryggen. Blir så glad varje gång någon tänker på mig och ger guldstänk till min vardag. Tänk vilken tur jag har som har alla dessa snälla människor omkring mig :)

Har idag en vän mindre än vad jag hade i går. Det är självvalt och livet går vidare. Det känns trots omständligheterna helt ok för mig. Jag har funderat på detta hela veckan och jag har kommit fram till att jag måste tillbringa min tid med de som tillför mig någonting. Jag behöver ärliga vänner, sådana som är raka och vågar lita på mig. Mina vänner måste gå att lita på. Jag kan inte vara vän med någon som smusslar och mörkar. Jag vill ha en lätt tillvaro och jag är den enda som kan se till att min tillvaro är positiv för mig själv.

Känner mig just nu både glad och upprymd. Min vän Sofia ringde precis. Vi har länge pratat om att åka till Barcelona tillsammans. Nu när jag skriver mitt inlägg så sitter Sofia vid sin iPad och bokar vår resa. Jag behöver verkligen detta och trots att det känns lite som att jag flyr tillvaron så kommer det inte kännas så när vi väl är där. Maj är inte långt bort men jag kommer förhoppningsvis ha en pigg och kry häst tills dess och alla bekymmer i världen ligger på någon annans axlar att lösa :)

Sprang på Anne på en gång när jag kom till stallet. Fick mysa med hennes vita häst. Det är i mina ögon någonting speciellt med en skimmel. Jag kunde inte sluta att trycka min kind mot den mjuka mulen. Fick en liten glimt av min Dorado. Han var också så mysig som Tiffa är.

Vi tog ut hennes fölis i ridhuset för att jag äntligen skulle få se hur hon rör sig. Jisses! Vilken snygging! Hon kommer att bli riktigt fin. Vi gick sedan iväg för att hämta Cielo. Passade på att släppa honom också eftersom det var tomt i ridhuset. Det varma vädret lockar ut alla att rida på utebanan och runt åsen. Det är verkligen supervarmt.

Cielo visade vilken stilig hingst han är när jag hämtade ut honom. Anne och Tiffa gick på sidan om och han spelade upp hela hingstnumret han förberett ;) Han blev riktigt stor och sträckte sig så mycket att benen knappt nådde till marken när han gick. Han blev superglad när han också fick springa runt lite i ridhuset. Han är otroligt söt och rör sig väldigt trevligt.

Jag mockade, borstade och fixade iordning maten. Rengjorde hoven och drog på ett nytt bandage. Det gick helt smärtfritt. Började att rengöra såren på benet och till min stora besvikelse så kom det massvis med var ur det ena såret. Jag tryckte och klämde medan Cielo försökte rikta in några väl valda sparkar. Lyckades trycka ut en hel del var och drog sedan på ett omslag. Nu står han där med ett snyggt rosa bandage med röda hjärtan på :) Väldigt manligt. Jag börjar inte jobba förrän klockan åtta i morgon så jag hinner ut på morgonen. Det känns skönt. Ska lägga om såret igen. Ska behandla det intensivt. Veterinären var där när jag kom till stallet. Det var typiskt att jag inte visste att han var eländig i benet när jag såg henne. Då hade jag kunnat be henne titta på honom på en gång. Skulle sova lite bättre då :/

Nu ska jag titta på Grey's. Har precis duschat och sedan fixat mat och diskat. Skrattade åt mig själv där jag stod och diskade. Hade värsta snygga kjolen och ett coolt linne samtidigt som jag hade ett par ordentliga tofflor på mig. Det är tur att jag bor ensam. Såg verkligen superrolig ut :D Som en riktig bondtös!

Jag tackar ödmjukast för din snälla kommentar men mer naket än så här blir det inte. Min blogg är en hästblogg och i hästvärlden är det inte alltför många nakenchocker. Du har nog blandat ihop mig med Malin Baryard. Hon ställde ett år upp i Globen iklädd en snygg utstyrsel. Du får dock en bild, hoppas du är nöjd trots att jag har kläder på mig :)

Hjärtliga hälsningar /Nina

...är en av de lekar som vi brukar leka på morgonen. Finns det någon mer än jag som har en hund som är dödstrött på morgonen? Vissa dagar är så illa att jag får bära honom från sängen och ställa ner honom på golvet i hallen. Där lägger han sig och somnar om medan jag tar på mig skorna. Ibland är han helt lealös och jag blir nästan orolig för att han har dött.

Jag öppnade min mejl nu på eftermiddagen. Där hittade jag ett antal mejl från mina FB vänner. De har hamnat efter med läsningen av min blogg och vill att jag kopplar tillbaka bloggen till FB. Jag har bestämt mig för att göra det. Varför göra det omständigt för er bara för att jag Facebookstrejkar ;) Nu finns min blogg där men jag kommer inte tillbaka ännu på ett tag. Jag njuter av friheten. Första dagen var tuff men nu känns det skönt att inte veta allt som händer där ute.

Det är helt otroligt vad tiden går fort när jag är i stallet. Har precis spenderat fyra av dygnets timmar där utan att ens rida. Parkeringen hann byta bilar flera gånger om och alla hann göra sina sysslor samt rida sina hästar innan jag ens kommit till själva pysslet. Mina timmar bara försvinner på något sätt. Jag tror minsann att det beror på att jag pratar med alla..precis alla. Det är det bästa med stallet där jag är. Alla är supertrevliga och alla är så omtänksamma och frågar hur det är med Cielo. De gör det varje dag. Det är otroligt uppskattat. Tänk vad lite det egentligen behövs för att skapa en underbar stämning bland alla dessa stalltjejer.

Cielos i sin box :)

Jag har putsat Cielo idag. Han såg ruggig ut när jag kom till stallet och jag trodde nästan att det var någonting fel på honom. Skyndade mig att langa upp termometern ur fickan. Jo, du läste rätt. Jag är som en scout, jag är alltid redo. Stackars häst, han tror snart att den där termometern flyttat in i rumpan på honom :/ Allt var normalt och det var bara en ordentlig ryckt som behövdes. Han släpper massor av päls och när jag groomat i nästan en timme så var han blänkande ren. Det var däremot inte jag :S

När jag skulle hänga upp höpåsen så ville Cielo vara snäll och hjälpa till. Jag försökte att säga snällt men bestämt att jag inte behövde någon hjälp. Då blev han tjurig och nöp mig rätt i bröstvårtan. Det kändes, speciellt eftersom det var i mitt onda bröst. Jäkla häst. Jag kom inte ens för mig att säga till honom, jag bara stod där och försökte samla mig för att titta om bröstet satt kvar :) När han hörde mig kvida av smärta och hålla mig över bröstet samtidigt som jag försökte andas så blev han väldigt ställd. Han lade sin lilla mule mot min kind och försökte be om förlåtelse. När jag fått smärtan under kontroll så nonchalerade jag honom. Han var riktigt ångerfull och stod snällt och tittade på när jag ännu en gång försökte att hänga upp höpåsen.

Innan jag åkte hem så tog jag en promenad med Nemo. Han fick springa runt på ängarna och var superlycklig.

Nu ska jag dra i mig min egenhändigt komponerade jordgubbssmoothie kasta och mig in i duschen.

Hade planer på att hinna jobba lite nu på kvällskvisten. Har massor som jag skulle behöva få undan för att få en mer dräglig vardag. Samtidigt är jag otroligt målarsugen men jag tror tyvärr att duken får fortsätta vara vit även denna kväll, känns som att jag aldrig hinner släppa loss kreativiteten. Känner att jag skulle behöva det just nu. Har så många måsten och sådant får mig att känna lite panik :/ Jag är en wild spirit, en sådan tycker inte om att vara bunden.